akinnah

Så spännande med ett handskrivet kuvert. Utan avsändare på utsidan. Ett personligt brev till mig. Inte ett sådant man skickar till en arbetsgivare som man vill ska anställa en. Från Isabell ser jag längst ner i brevet. Jag känner inte henne. Men hon vill berätta för mig Varför åldras vi och dör? och om att Lidandet snart är slut. Hon vill att jag läser foldern och att jag ringer henne. Jag ska fundera på saken. Jag har klurat lite på de här meningen-med-livet-frågorna och det vore kanske skönt att få svar.

Köpmännen slåss om min uppmärksamhet och nu har de trängt sig in i mitt hem. Genom brevlådan. Alla på en gång. Skriker om billiga korvar, parfymer, lågpris-tv-apparater, cd-böcker, vackra smycken, leksaker och så klart årets julklapp, vad nu det kan vara. Minst 2 kilo reklam om dagen.

Lite onödigt att reklamutdelaren släpar allt fem trappor upp och nu ska jag släpa ner på eländet igen...

A på jobbet har köpt en ny bil. En liten Mr Bean-bil. En röd lupo. Jag och kollega M fick åka med henne hem. Bilen har automatlåda. Jag har aldrig kört automat. Tydligen är det som att köra go-cart och det har jag ju kört. Kollega M sa att det syndes att det var en äldre dam som kört bilen. Jag tyckte hon sa köpt bilen.

Mumma med smak av jul i min mun. Inte riktig mumma dock, inte den som mormor brukar göra. I den är det öl och must och lite kryddor om jag minns rätt. Glöggen köpte jag tre flaskor av och sedan var det helt slut i Linköping 35 minuter senare. Flera kollegor blev utan. Men det var faktiskt varken mitt fel eller mitt problem.