akinnah

Jag har nu haft samtalet med stort S. Samtalet som jag bävat för i flera månader. Och just nu känns det inte så jobbigt alls. Inte i närheten av vad jag hade föreställt mig. Ord är iofs bara ord och man vet aldrig hur det blir i verkligheten. Men det bästa av allt är att en tung sten har släppt från mitt bröst. En befrielse att få veta. OCH... det känns som om jag har fått tillbaka en av mina bästa kompisar på köpet. Det är större.. och viktigare!

Killar kommer och går, men vännerna består.

Det lärde jag mig för länge sen. Undrar om det alltid kommer vara så. Hoppas inte.

(kanskejagkangåvidarenu,hoppas)