akinnah

Det luktar nygräddade pannkakor i trapphuset. Ibland låtsas jag att jag har sällskap hemma. Att det står nån i köket och steker något gott på spisen. En manlig välluktande person som jag kunde omfamna bakifrån och snosa i nacken. Nån som frågar vad jag vill dricka till och om jag kan tänka mig att duka fram tallrikarna. Nån att diskutera livets alla små frågor med. Nån som tittar lite snett på mig när jag larvar mig framför spegeln till musiken men som sen gör mig sällskap och är lika tokig själv. Nån som talar om för mig att jag är smal när jag känner mig tjock. Nån som tycker om mig trots att jag pratar högt för mig själv på olika dialekter när ingen hör. Nån att skratta tillsammans med...

Var kan man få tag i pannkakor så här dags?

En föredetta sambo spelandes på en föredetta arbetsplats i en föredetta hemstad.

Idag har inte nåt roligt hänt alls. Sovit, duschat och ätit...

Kollade igenom lite gamla bilder som finns sparade på datorn och funderade på om jag skulle färga håret.

Det ena gav det andra. Klippte ihop en tidslinje à la mitt hår. Vi backar ända till digitalkamerans första bilder och går ut hårt med en lugg så kort att den knappt förtjänar att kallas det.

Man kan konstatera att jag nästan sett likadan ut jämt - lite olika färger och olika längder men luggen håller i sig...


2001 och 2002

2003 och 2004

2005 och 2006

NU

Har du alltid haft samma frisyr?

Imorse på väg från tåget till kontoret kliver en medelålders man fram till mig av 25-30 möjliga i folkklungan... och överlämnar denna med ett "Läs och fundera":


Jag såg alltså ut som en fet åldersnojig kvinna i livskris

Thank you very much

...hade bakat gudomlig blåbärspaj som avnjöts till skönsjungande idoler och poserande topmodels.



Till middag åt vi sparrissoppa.

Enligt L måste vi passa på att äta soppa när mannen i huset inte är hemma. Soppa är inte mat nog åt en karl.

Lilla raringen i bilen.

-Bestämma själv över inredningen
-Äta vad och när jag vill
-Ha hela sängen för mig själv
-Vara svullen eller nykter utan att folk slänger misstänksamma blickar mot ens mage
-Se vad jag vill på tv
-Vara hur slarvig som helst
-Slippa fundera på romantiska tilltag och presenter
-Inte ha nån att ta hänsyn till hela tiden

Nej, vad tråkigt... jag kommer inte på fler...

Glömde nästan:
-Att få X antal beundrar-mejl om dagen på spraydate.se från överviktiga separerade män i 40-årsåldern med barn från tidigare förhållanden som letar efter kärleken och tycker om att resa.

Jag ursäktar mig i förväg för de eventuella tår jag må trampa på nu - men vad sjutton är utbrändhet och hur sjutton läker den diagnosen av att gå hemma med sjukpenning.

Utbrändhet är ingen sjukdom utan beror i de vanligaste fallen på andra orsaker så som: Svårigheter att säga nej, Missnöje beträffande arbetsförhållanden, Privata olägenheter, Ovilja att gå till arbetet, Prioriteringsproblem, Noll självkännedom...

Om man söker en läkare för dessa problem så torde man få svaret att de inte är en medicinsk fråga. Men om man beskriver: Sömnlöshet, Ledsamhet, Koncentrationssvårigheter, Magont, Ovilja, Huvudvärk, Kraftlöshet - som är symptom av ovan nämnda orsaker så kan man alltså bli sjukskriven.

Snälla bekräfta inte dessa personers ohälsa utan ge istället dem en spark i arslet, ta tag i problemet, uppmuntra till roliga aktiviteter och möjligen rekommendera samtalsterapi eller annan proffisionell hjälp om personen verkligen inte kan ta sig ur tillståndet själv.

Det har kommit en ny namnskylt på dörren bredvid min. Inga andra spår. Ett manligt namn och ett efternamn med löööv som bara kan förknippas med kärlek. Internet avslöjar att han är civilekonom. Tänk om han är 50 år eller 29? Tänk om han är frånskild eller jättesnygg? Tänk om mitt socker tar slut och jag måste gå över och låna en kopp?

När jag kom tillbaka från semestern möttes jag av en trevlig inbjudan till Fisketävling med kontoret. Jag anmälde mig direkt och har gått och sett fram emot detta event.

Nu visar det sig att det enbart är jag och typ två andra som anmält intresse för denna aktivitet så att den förmodligen kommer att ställas in. Nu pratas det istället om att ordna den sedvanliga pubaftonen i matsalen så att folk kan bli fulla, skämma ut sig inför chefen och hångla med kollegan. Hurra! Jag kommer inte att närvara.

(Jag vet inte om det är trots att jag är yngst och singel - eller pga detta - som jag inte finner detta tilltalande men jag har gett det en chans och slösar inte min fritid på dylikt...)

Jag vill fiska!