VINTERLIGT

Efter familjebesöket hann jag träffa en gammal god vän från barndomens kvarter. Vi tog en lång lång nattlig promenad och snön föll mjukt i våra hår och vi pratade om de senaste åren, våra erfarenheter, livet och kärleken. Det kändes nästan magiskt. Otroligt uppskattat i alla fall.

Men jag ska inte glorifiera mer utan erkänna att det blev jäkligt kallt om fingrarna sista timmen när vi stod och försökte säga hejdå.

image1041

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0