...
Sträcker ut min hand
och försöker nå
vart?
Bortom tid och rum
till ett annan värld
Dit når bara tanken
Dit når bara känslan
Dit når bara hoppet
Har du det bra nu
Ses vi igen
Hör du min röst
Läser du mina tankar
Ser du mina drömmar
Vet du att du finns kvar
hos mig
för alltid
Till Farmor från Annika
:( Ledsen för dig! Se till att vräka er i fina minnen och tänka på allt ni har upplevt tillsammans. Det är så ledsamt att mista någon man älskar.
Jag beklagar! Dn farmor var en fin människa. Bevara det fina och goda, dina minnen kan ingen ta ifrån dej någonsin!
Ja det ska ju gå i repris :) Kommer bara inte ihåg vilken dag det brukar vara.
Var det längesedan din farmor gick bort?
Åh vad fint.
Va vackert! Jobbigt när nära och kära går bort.
Jätte sköna :) Finns på Axelssons.
Ha ha det är mycket möjligt att det är det ;P, jättefin dikt!
Jag skickar en STOR och varm kram till dig min vän!!
Jag förstår hur du känner dig, för min morfar gick bort för några år sedan och vi hade också en sån härlig och nära kontakt som du och din farmor alltid har haft!!
Kram på dig och hör av dig om du vill =) Du vet vart jag finns!!
Kramar om dig gumman!!
Jo absolut är nog en lugn helg det bästa... Jag skrev inlägg här tidigare men ser jag glömt skriva namn....men du såg kanske på ip adressen det var från mig.
..beklagar verkligen! En varm kram till dig!
Vet Du, Annika! Som förälder är man så lycklig att våra barn har fått uppleva den fina gemenskapen med sina mor o farföräldrar.Det är inte alla förunnat. Den är alldeles speciell.Jag minns själv den trygga famnen att krypa upp i. Var rädd om dina fina minnen och spara dem till kommande generationer.Det känns skönt att plocka fram dem då o då.
En stor varm kram från Ann
Det har du rätt i Ann, det är inte alla förunnat. Jag aldrig träffat varken mor- eller farföräldrar, och kommer heller aldrig att göra det.
Alla: Tusen tack för alla värmande ord. Det betyder massor...
/ Annika
Så vackert du skrivit till din farmor. En jobbig och omtumlande tid precis efter att någon speciell person lämnat jordelivet. När min farmor dog i november 2005 (precis i vår flytt faktiskt dessutom) var det väldigt kämpigt. Jag tänkte på henne varje dag i säkert ett år men nu är det mera "normalt". Hon poppar upp ofta (kanske ändå nästan varje dag) men då tänker jag inte på henne och känner sorg utan mera med tacksamhet, stolthet och att jag känner en närhet med henne på något sätt. Kramar till dig !
