akinnah

Finbesök på middag ikväll.

Det här är något annat än att stressa hem från jobbet, trycka ut lite risgrynsgröt från felixkorven, äta snabbt framför micron och springa vidare till träningen.

Det här är familjemiddag. Spagetti och köttfärssås. Mammalediga frun med mage nummer två i vädret står vid spisen med ett vakande öga på lekande barnet. Hänger tvätt, hackar morötter och matar med välling - samtidigt. Mannen kommer hem från jobb, puss puss. Mobilen i högsta hugg. Alla äter tillsammans. Färsk timjan som grädde på moset.

Detta är från en fika i förra veckan med bästaste L.

Måste bara visa upp hennes vackra mage. Underbara skapelse.

Min hyttkompis och jag

På finlandsbåten hade killarna en öl i ena handen och en drink i den andra. De blev till primater och slog sig för bröstet och ylade när de såg tjejer. Det var en hemsk syn. Skönt att vara hemma.

Barndomsvän från Sundsvall.


Tapas på söder, hur gott som helst!

Finns det hjärterum, finns det stjärterum.

Så sant som det var sagt.




(Från kalaset i söndags)

Det senaste tillskottet i sällskapet.



Lilla T, 9 veckor och hans fina föräldrar.

Var bjuden på ETT-ÅRSKALAS gånger två.

De här små änglarna fyller år.
(Med på bilden deras fotbollsnördiga pappor.)

Vi avrundade kvällen med att idiotförklara och förbanna de nyårsfirare som inte hade något vett innanför pannbenet. Ute på gatan står ett sällskap om 30-40 personer varav de flesta är yngre än 18 men några vuxna är också med. De har en uppsjö av fyrverkerier och skjuter av dem mellan husen. De lägger raketerna på vägen och sparkar iväg dem. De håller i dem när de skjuter iväg dem. De träffar husfönster och bilar och raketerna sveper förbi de passerande människorna på gatorna. Livsfarligt...

Nyårspose med två supergoa tjejer!

Parentes: (Det finns så mycket att säga om de här tjejerna egentligen. Jag är så tacksam att de finns. För att de lyssnar, ställer upp och tar sig tid. De har ställt upp och stöttat från första dagen. De tog sig an den här förvirrade norrlänningen när jag knappt orkade stå på egna ben. Det har varit en del jobbiga perioder som nyseparerad i en ny stad. De har en stor del i att jag trivs så bra i Norrköping som trots allt inte riktigt är mitt hem. Jag kan ibland känna mig vilsen utan mitt ursprung och mina närmaste men de här får mig alltid att känna mig välkommen och de får mig att skratta. Jag uppskattar det. Jag uppskattar er.)

Skål och brrrr... hur kallt får det vara!?

På väg ut i vinternatten för att skjuta lite raketer och dricka skumpa.

Nyårsmiddag hos L och S!






Det var en jättelyckad kväll! TACK alla medverkande.

Hamnade på ett, för oss, nytt ställe. The side bar.
 





Don't ask...

Jag har inte bowlat på evigheter

Enda argumentet som bet ikväll angående min medverkan eller ej var att min nageltjej var med och lovade fixa till dem om de skulle gå av.

Solen tittade fram!







Underbara timmar innan det var dags att hoppa på tåget till Norrköping igen.

w

Uppe med tuppen och lyckades få tillbaka de varor jag betalt för men ej fått med mig hem från Stadium.

Sen bar det av ut i pulkabacken med två busfrön, 23 och 24 år. Snö, snö och snö!


Min underbara V och hennes nya karl

Efter familjebesöket hann jag träffa en gammal god vän från barndomens kvarter. Vi tog en lång lång nattlig promenad och snön föll mjukt i våra hår och vi pratade om de senaste åren, våra erfarenheter, livet och kärleken. Det kändes nästan magiskt. Otroligt uppskattat i alla fall.

Men jag ska inte glorifiera mer utan erkänna att det blev jäkligt kallt om fingrarna sista timmen när vi stod och försökte säga hejdå.